Dialektala besvär Del 1 – En smålänning i hufvudstaden

Till eventuella nytillkomna läsare:
Välkomna!
Till eventuella nytillkomna läsare med småländsk dialekt: Läs detta återbloggade inlägg innan ni reser till Stockholm!
Kram!

Så var det då dags att åka på utbildning i Stockholm. Jag hade blivit inbokad på hotell Stay At Bromma. Trött efter en arbetsdag, några timmar på tåget, letande efter rätt tunnelbana och letande efter hotellet. Men till slut var jag där. Klockan 22:30 äntrade jag receptionen och bad att få mitt rum.
Jag anade redan då att det inte var det lyxigaste, flärdigaste hotellet. Det fanns inga speglar i receptionen, inga sammetsklädda loungefåtöljer och ingen liten mössbeklädd piccolo som erbjöd sig att bära mina väskor.

Väl uppe på rummet gjorde jag som jag alltid gör; kollar badrummet.
INGET BADKAR! Vilken jäkla miss!
Och inga små fina schampoflaskor, hudkrämer, duschtvålar.
Men en diskho fanns det! What????!!!
-Med uppmaningen att de glas och tallrikar man använde skulle diskas upp av hotellgästen. Vad i hela friden?

Nåväl. Jag gick och la mig på kvällen och sov gott, om än lite missnöjd. (Speciellt över förlusten av de små fina schampo- och duschtvålflaskorna).

Morgonen efter tog jag en dusch och tvättade håret med schampo ur den på väggen fastankrade schampoautomaten. När jag var klar letade jag efter hårtorken. Den som alltid finns på hotell. Den där som låter högt och oftast luktar bränt. Men det fanns ingen. Jag bläddrade snabbt igenom hotellinformations-pärmen.
” Vid behov finns hårtork och strykjärn att låna i receptionen”.
What???!!!

20121121-150159.jpg
Med blött hår sprang jag ner till receptionen.
Receptionisten denna morgon var en ung tjej, kanske i 25-30årsåldern.

”Hej”, sa jag. ”Jag skulle behöva låna en håtåk”
”Vad?”
”Ja, alltså, jag skulle behöva låna en håtåk”
” En vad för något?!” Receptionisten flackade med blicken.
”Att torka håret med…”

Pinsam evighetslång tystnad. Vi tittade på varandra. Hon med fundersam, tänkande min och jag med bekymmersrynka mellan ögonbrynen.

” Ah… Jaha! Du menar en hårtorrrk! Ja men självklart, varsågod!”

Jag tog emot håtåken och lovade mig själv att Aldrig Aldrig mer be om en sådan när jag är i hufvudstaden. I fortsättningen tar jag med min egen.

20121121-151423.jpg
Min egen håtåk.

Energifulla söndagsbarn

Till mina äskade goa underbara och helt oförståbara små tjejer:

Hur kan ni hinna:

Dra ut båda skosnörena på storasysters Converse…

Ta skosnörena och knyta fast vår sovrumsdörr i trappräcket upp till övervåningen så att vi inte kommer ut ur rummet…

Spela bowling med 12 tomma PETflaskor i hallen…

Dra ut ALLA mina över 200 sparade brev från min gamla brevkompis Jessica…

Länsa alla chokladaskar som (otroligt nog) blev över från igår kväll …

…innan vi andra i huset ens har pallat oss ur sängarna??!

20130127-114535.jpg
Lördagskvälls-bowling med PETflaskor och klot gjorda av ihopknölade tjockstrumpor.

Underskatta Aldrig julchokladen!

Vid jul -när du är som mest trött på allt vad choklad, röda juldukar och julstjärnor heter- se då till att inte vara dumdristig!

20130126-195322.jpgGe ALDRIG bort skatter som dessa!

Den där julchokladen som står dig upp i halsen kan komma väl till pass i den kalla, sura januari-månaden.

Ett exempel på detta är följande:

Januari månad. En familj bestående av två på lördagkvällen icke-körvänliga föräldrar och fem sura godistörstande barn. Barnen surar för att helggodiset har ätits upp.
Den kloka och mycket snälla mamman letar då bland sina gömmor och finner en massa julchoklad som undkommit både letande barn och pms-mamma.

Kvällen är räddad och familjen kan sedan i lugn och ro bråka om vem som är bäst på Rappakalja!

En dag utan flyt

Vilken dag!
Jag skulle gått på Friskis & Svettis yoga kl 8:30, men lyckades stänga av klockan när den ringde.

Jag tänkte om, åt en Fantastiskt livsgivande tränings-apelsin och drack mitt stärkande morgonkaffe och bestämde mig för att gå på Intervall Flex kl 10. Då var det passet fullt. Trodde jag. Sen visade sig att jag Kunnat gå. Det fanns plats.

20130126-182052.jpg
Intervall Flex låter faktiskt inte särskilt kul. Intervall Fläsk låter mycket roligare! Det hade jag velat gå på!

Ok. Bestämde mig för att köra en runda till byn. Skulle bara göra mig lite anständig först. Då ramlade min ögonskugga i golvet. Jag VET, det är ett I-landsproblem av enorma mått, men det är något som följt mig genom hela livet. Jag har aldrig kunnat ha en hel och osmulad ögonskugga. Kan ingen komma på en okrossbar ögonskugga?

20130126-182628.jpg
Jaha, bara att inse att det blir potatisskalsfärgad ögonskugga framöver.

Nåväl. Eftermiddagen kom och jag hade planerat att fixa till här hemma. Fixa och dona som vi damer gillar att göra. Flytta ett ljus dit och ett dit.
Jag skulle bara mysa med de små hundarna framför brasan först.
Då SOMNAR jag!

Men något som faktiskt är bra är att under tiden jag sovit har min dotter K och Håkis fixat så min blogg snart kan flyttas över till min egen domääään.
Det är minsann bra det!